I veckan damp deklarationspapprena ner i min brevlåda. Det är första gången jag måste deklarera, och uppgifterna var inte speciellt överväldigande. Trots det känns det ändå lite vuxet att behöva deklarera.

Jag tycker att det här med vuxenhet är intressant. När man är ung och barn är man oftast barnslig och lekfull. När man är ung och tonåring har jag märkt en tendens att gå helt bort från barnsligheter och istället vara superseriös, börjar ta lite ansvar för saker och verka vara väldigt vuxen (vilken fin allitteration det blev...). Sedan blir man förstås äldre och kommer in i sena tonåren och efter och man blir då "vuxnare" med åldern. Den här vuxenheten innebär dock inte enligt mig att man blir så där superseriös och icke-lekfull som vissa i tonåren verkar tro. Jag tror att vuxenhet innebär en slags kombination av att vara barnslig och seriös. Att vid rätt tillfällen kunna vara seriös och att ta ansvar, men att samtidigt kunna vara barnslig, lekfull och oseriös. Enligt mig innebär alltså vuxenhet hur väl man kombinerar den barnsliga lekfullheten med ett "vuxet" ansvarstagande.

Nu har jag alltså varit "vuxen" och deklarerat, så nu är det väl dags att leka lite!